Killar och tjejer på högstadiet gör det i lika stor utsträckning, fast tjejer har mer negativa erfarenheter. Att skicka nakenbilder via mobilen kan vara riskfyllt, men det är också ett sätt att utforska sin sexualitet. Ett Forte-finansierat projekt har för första gången kartlagt högstadieungdomars erfarenheter av så kallad sexting.

Det här är deras verklighet, som inte alltid vuxna förstår sig på.
Carolina Lunde

Hur vanligt är det att skicka och ta emot nakenbilder bland ungdomar på högstadiet? Vem delar man bilderna med? Vilka motiv har man för att sexta? Är det en positiv eller negativ upplevelse?

Carolina Lunde, universitetslektor,
psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.

När forskaren Carolina Lunde och hennes kollega Jonas Burén för några år sedan planerade projektet Sexuell exponering på nätet bland unga – Erfarenheter, normer och möjliga orsaker bakom ökat risktagande, var de måna om att ta vara på ungdomarnas egna erfarenheter.

– Mycket av den forskning som hittills har gjorts om sexting handlar om risker. Vi ville inte att vår studie skulle bli ytterligare ett sådant projekt. Istället ville vi få en mer nyanserad bild och höra vad unga själva har att berätta, säger Carolina som är docent i psykologi vid Göteborgs universitet.

Sexting – en riskfylld möjlighet. Att skicka eller dela sexuellt laddade bilder eller filmklipp, mer eller mindre avklädda, via mobil eller dator kallas alltså för sexting eller att sexta. Det är i alla fall den term som används inom akademin, framhåller Carolina – unga kallar det snarare för att skicka ”nudes” eller nakenbilder.

De senaste åren har riskerna med sexting uppmärksammats. Bilder och filmer riskerar att spridas och leda till mobbning och trakasserier, och i värsta fall sker övergrepp online. Unga kan råka illa ut, konstaterar Carolina. Men sexting utgör samtidigt en möjlighet, framhåller hon, till experimenterande och utforskande.

– De unga vi har intervjuat trycker själva på att det är något positivt och spännande, ett första steg att vara sexuell med någon, oftast en pojk- eller flickvän eller någon man är på G med.

En av tio har skickat nudes. I forskningsprojektet fick 1 653 elever på tio olika högstadieskolor i Västsverige svara på enkätfrågor. Enkäten gjordes sedan om två år senare i syfte att följa utvecklingen över tid. Dessutom valde forskarna ut 54 elever till så kallade fokusgrupper, med möjligheter till mer nyanserade frågor och resonemang.

– Till en början när vi ställde våra frågor kunde det bli rätt fnissigt och flamsigt i klassrummen, men när väl ungdomarna började svara var det slående hur många som var fokuserade och tyckte att det var viktigt. Det här är deras verklighet, som inte alltid vuxna förstår sig på, säger Carolina.

Kartläggningen visar att ungefär en av tio på högstadiet har skickat nakenbilder på sig själv och ungefär en fjärdedel har tagit emot nakenbilder. Det är vanligare bland de äldre – av eleverna i årskurs 7 hade mellan fem och tio procent någon gång skickat nakenbilder på sig själva, motsvarande andel i årskurs 9 var ungefär tjugofem procent.

– Det är rätt förväntat. När man kommer in i puberteten blir man mer benägen att sexta. Det är ett sexuellt beteende bland andra.

Tjejer och killar skickar i ungefär samma utsträckning nakenbilder på sig själva. Men kartläggningen visar också att det är vanligare att tjejer får nakenbilder skickade till sig.

– De vi intervjuat vittnade om att man ibland blir överrumplad i appar och på chattar. Plötsligt dyker det upp en nakenbild som man inte har bett om. Det är rätt ”könat”, ofta är det tjejer som får sådana oönskade bilder.

Tjejerna i studien upplevde också en större press att dela bilder av sig själva – i genomsnitt 10 procent av killarna och 30 procent av tjejerna uppgav att de någon gång känt sig pressade att skicka sexuella bilder på sig själva. Och bland de elever som hade erfarenhet av sexting uppgav pojkar generellt en mer positiv erfarenhet och flickor i högre grad en mer negativ upplevelse.

– Studien visar att det är vanligare att tjejer drabbas av ryktesspridning och skammande. Killar som har skickat nakenbilder av sig själva verkar ha lättare att skämta bort det och tar det inte lika allvarligt, säger Carolina.

Hon blev förvånad över att kartläggningen så tydligt bekräftade traditionella könsrollsmönster.

– Dagens unga är duktiga på att prata om könade normer, de har mycket kunskap och förhåller sig kritiskt. Ändå finns det uppenbarligen sexuella dubbelstandarder som lever kvar.

Ibland skickar man bilder man ångrar. Forskarna såg ytterligare saker när de studerade normer och hur ungdomarna själva förhöll sig till sexting. Att skicka nakenbilder till en pojk- eller flickvän anses helt okej. Däremot bör man inte skicka till en främling. Många unga har strategier för att säga nej eller blocka en person, visar studien.

Men det händer, i stundens hetta, att man skickar en bild som man ångrar efteråt, säger Carolina. Även om mottagaren är en partner eller någon man känner.

– Man oroar sig över eventuella konsekvenser som är svåra att överblicka… Vem är det egentligen som får se bilden? Tänk om den skickas vidare? Då kan det vara svårt att prata med vuxna. I sådana situationer upplever många skam och att man har sig själv att skylla, konstaterar Carolina.

Få unga har diskuterat sexting överhuvudtaget med någon vuxen. Möjligen har man fått höra av en förälder ”skicka inte nakenbilder”, konstaterar hon, vilket gör det ännu svårare att anförtro sig.

– Det som alla barn och ungdomar i vår studie önskar sig är en vuxen som inte blir arg. Någon som är förtroendeingivande och som man kan berätta om jobbiga grejer för. ’

Öppen dialog är viktig. Både föräldrar och skolpersonal behöver generellt bli bättre på att närma sig ungas sexualitet och vad de gör på nätet, framhåller Carolina. Att våga prata, ha en öppen dialog och förmedla att du är beredd att lyssna om något skulle hända, är hennes råd.

– Man ska inte underskatta ungdomars förmåga att navigera i sin digitala vardag. Men de är tonåringar och det är rätt mycket för dem att hantera. Då kan de behöva en vuxen som lyssnar utan att döma.

Text: Henrik Lundström

Illustration: Marja Nyberg